Att Magdalena Andersson har mage att stå på Fadimegalan och slå sig för bröstet, när det är hennes kollegor i Malmö och flera kommuner som är kulturrelativismens bästa vänner. Hennes ord är inte värda mycket så länge hon inte gjort rent i sitt eget parti.

Lås. In. Honom. För. Alltid. M vill att flera grova våldtäkter ska kunna ge livstids fängelse. MUF vill ha ett nytt brott, synnerligen grov våldtäkt, med livstids fängelse i straffskalan. En synnerligen grov våldtäkt - och ett förstört liv - räcker, för att låsas in för alltid.

JA. Tänk att vi snart lever i ett land där Nytorgsmannen eller andra våldtäktsmän inte släpps ut och kan förstöra ytterligare liv. Det spelar alldeles uppenbart roll vem som styr vårt land. https://t.co/SOPfKYMCvq

Hur kan samhället vara så skevt att en av Sveriges värsta våldtäktsmän inte sitter inlåst? Hur många liv ska förstöras innan samhället börjar skydda kvinnor, skydda barn? Lås in honom på livstid. Skydda oss, lås in honom. https://t.co/rqznjGffhX

Våra liv är värda åtminstone det, för även om alla de som idag dömts för upprepade våldtäkter aldrig släpps ut igen, så kommer det alltid finnas ytterligare en man som lever för att förstöra våra liv. Så skydda oss, lås in dem.

Våra liv är värda mer, är värda att skydda. Våra liv är värda långtgående ingripande åtgärder och snabba processer. Våra liv är värda förvaringsstraff och livstids fängelse.

Så när jag tjatar om att regeringen måste bekämpa sexualbrotten med lika stor kraft som man bekämpar gängkriminaliteten, är det inte en snygg retorisk poäng som går väl hem. Det är min och andra kvinnors verklighet. Det handlar om vår trygghet, vår rättighet till liv.

När samhället inte ens kan skydda kvinnor från dem som vi vet är villiga att våldta, hur kan samhället skydda kvinnor från mörkertalen, från dem som just nu planerar sitt första överfall? Det kan samhället inte, inte som lagen ser ut idag.

Trots att han är ”Sveriges farligaste våldtäktsman”, trots att han är dömd för sina brott, trots att han misskött sig och trots att Kriminalvården varnat för återfall, blev han ändå frigiven. Trots att vi är medvetna om de liv han är villig att förstöra, blev han ändå frigiven.

De är en vidrig men beständig del av vår vardag och verklighet. Alla som försöker hävda motsatsen är blinda. Men verkligheten talar sitt tydligaste språk när förfärliga nyheter, som dagens rapportering om Nytorgsmannens senaste överfall, uppenbarar sig.

Varje - kanske initialt rimlig - tvekan på om jag kanske tänker steget för långt eller överdriver riskerna, krossas av den verklighet kvinnor lever i. Alla kvinnor har själva utsatts eller känner någon som har utsatts för sexuella ofredanden.

Att vara vaksam är inte svagt, att göra en plan tyder inte på oro. Vad jag gör grundar sig varken i rädsla eller svaghet, bara i en vilja att alltid vara redo och i en vilja att överleva. Jag behöver göra det här, för samhällets skydd sträcker sig uppenbarligen inte till mig.

Som kvinna, möts jag i min närhet ständigt av män som förvånas av de säkerhetsrutiner jag implementerat. Det som många män aldrig skänkt en tanke, är i kvinnors huvud ett ständigt mantra.

Som kvinna, behöver jag göra mig mentalt förberedd på tanken att kämpa för mitt liv. Att skrika högt, att slå mot skrev eller mjuka kroppsdelar, att med mina tummar trycka in ögon. Att inte ge mig.

Som kvinna, har omgivningen alltid min fulla uppmärksamhet när jag går hem om kvällarna. Längst med de mest trafikerade gatorna går jag, utan hörlurar, men med mobilen i handen. Det vill säga OM jag går hem - budgeten för taxiresor under sena kvällar är hög av säkerhet.

Som kvinna, ber jag mina kvinnliga vänner att skriva när de kommit hem. Oftast behöver man inte ens påminna, efter en stund har ”Hemma nu <3”-smset redan trillat in.

För någon kanske detta låter som helt främmande resonemang, helt sjuka resonemang. Men det enda som är helt sjukt är att vi lever i ett samhälle där skillnaden mellan liv och död kan koka ner till om man var förberedd nog på den där attacken som kanske kommer.

I mitt huvud, vet jag precis vad jag måste göra. För att lyckas fly, för att lyckas överleva - och för att göra det jag kan för att den som kanske avlutar mitt liv ska ha en någorlunda chans att bli gripen och dömd.

Skydda oss, lås in dem. Senast igår kväll gick jag igenom min överfallsplan i huvudet några gånger, steg för steg. Vad gör jag om någon överfaller mig på gatan? Vad gör jag om någon bryter sig in i mitt hem? Vad har jag med mig eller nära mig som kan användas som tillhyggen?

Hur kan detta ens vara möjligt? Hur kan Sveriges värsta våldtäktsman få förstöra ytterligare ett liv? Hur kan vi acceptera att kvinnor tvingas leva i rädsla varje dag? Vi måste göra mer - mycket mer. https://t.co/Qs4EOgdmie