Om jag någonsin släpper in en man i mitt liv igen, tänker jag välja någon som kan skratta åt skitsaker, som inte blir rädd för min intelligens, min styrka, min lust. Men som också kan acceptera att jag kan vara svag, som inte blir rädd när jag gråter.
Det fungerar givetvis åt bägge hållen. Att turas om att bära när den andra behöver det. Någon som uppskattar det som är vackert i livet; småsaker, musik, ord, skärgård, hav och människor, och ser vårt lika värde, storm och sol, mat och vin.
@JooosieB
Någon som accepterar att du är mänsklig helt enkelt. Släpper jag in någon behöver den kvinnan vara stark, intelligent och inte i behov av konstant bekräftelse 24/7.
@JooosieB
Och du ska inte nöja dig med mindre. En klok kvinna här på twitter sa till mig en gång för länge sedan att jag inte skulle låta någon älska mig mindre än jag älskar mig själv. Det är ett bra råd.